Summering Norgesafari 2013. 27 arter.

Här kommer uppräkning av alla arterna och en drös överblivna bilder.
Det blev 27 arter. Aviserade ju 28 arter tidigare.
Vi hade räknat både Stor och Mindre Kungsfisk var för sig, men efter lite efterforskningar kunde vi konstatera att alla var av arten Mindre Kungsfisk.

I Tomas frånvaro blev Dan artkung och även vinnare av Grönspättan med vidhängande hundralappar. (Och status) Grattis då då...  ;-)  //Benny

Arterna: 
Berggylta.
Bleka.
Blågylta.
Blåkäxa.
Glasvar.
Glyskolja.
Gråsej.
Grässnultra.
Guldlax.
Horngädda.
Hågäl.
Knaggrocka.
Knot.
Kolja.
Kummel.
Lubb.
Långa.
Makrill.
Mindre Kungsfisk.
Rödspätta.
Sandskädda.
Sill. (Dan fick en, säger en stackars sillusling)
Silverfisk.
Taggmakrill.
Torsk.
Vitling.
Vitlinglyra.


Bilder:

Sveriges utan konkurrens fulaste rondellkonst! En jävla platspotäta! Grattis PotatisMjölby!

Fikapaus tidig morgon i Möre & Romsdal.

Vår enkla boning.

Lågvatten. Observera vinkeln på landgången.

Högvatten. Observera vinkeln på landgången.

Krakens lillebror.

Taggmakrill och en fin Sandskädda.

Inte så långgrunt om man säger så...

Peter trasslar ut drivankaret från håven. Tur att det är under transport.

Fin Knaggis.

-Säg Aahh!

Ingen mördarhaj direkt :-)
Men kolla in luktgroparna på nosen. Fräckt!

En Knaggis till.

.

Vitlinglyra och Guldlax.

Ytterligare en art till samlingen på 2013 års Norgesafari. Vi har arten sedan förut, men alltså inte tidigare i år. Bra jobbat Dan.

Hemresan närmar sig och vi lägger in en offensiv. Dan tar en fin Kummel. Metern blankt och nära 6 kg.
Peter fiskar upp en spännande art från ganska stort djup, vi har två arter att välja på, en ganska stor Silverfisk eller en ganska liten Guldlax. Lite litteraturkonsultation och fjällräknande senare fastslår vi att det är en Guldlax. Ny art för Peter. Grattis.

Kul med lite udda arter. Glömmer aldrig när vi var i Åndalsnes och Mats B föraktfullt fnyser att Silverfiskar har han minsann i badrummet om han nu skulle vilja fånga såna, och några böghajar (Blåkäxor) ville han absolut inte komma i närheten av.

Då vi som sagt redan ligger nära 15-kilosgränsen tar vi det lite vackert med Kummelfisket och likaså vill vi helst inte ha några 5 kiloslångor heller. I vår båt satsar vi därför på fiske på stället där Peter fick sin 132 cm Långa. Agnade med varsin hel fisk, Makrill resp Sej. För att skydda linan ovanför bommen satte jag på en upphängartafs som jag betade med lite Makrill.

Att en 15-kiloslånga väger fläsk även som filé, valde vi att ignorera. Vi trodde väl inte på allvar att vi skulle få nån heller.

Nedsläpp på 100 meter, Peter var först nere och hade efter ett tag ett napp som ej fastnade. När mitt mete var nere hade jag ett napp direkt. Mothugg o fast fisk. Nu hoppades jag på en riktigt stor Långa eller Lubb. Nåt annat som klarat sluka en enkilos Sej på direkten kunde jag ej tänka mig.

Efter en stunds pumpande insåg jag att detta inte var en bamsefisk. Kranar upp den utan pardon, jag ville ju INTE ha en femkilos Långa, sade jag ju...

Döm om min förvåning när det visar sig vara en grym Kummel som tagit en upphängare, hade totalt glömt att jag hade dem på också.
Den visar sig bli vår längsta, 104 cm 6875 gram. Yes! Nytt PB igen.

Lite osorterade bilder och alla arter kommer i nästa inlägg. //Benny

104cm 6875gr.

Vitlinglyra 23cm.

En meter Kummel.

Guldlax 33cm.

Tjoosigt...

.

Lite vertikalfiske som omväxling. Och lite gny.

Har ett årskort i närmsta gössjön men inte varit där en enda gång hitills i år...
Men i lördags var det dags. Peter och jag tog Lindern och en liten påse frusen Mört och gav oss av. De vanliga jiggarna var ju också med förstås.

För endast tre-fyra år sedan var man ganska ensam att jiggfiska på denna sjö, de flesta trollade och metade med Mört. Nu kryssar prickskyttar över hela sjön, den ena med fler ekolod och utriggarspröt än den andre. Är absolut inte mot utveckling av fisket, men en del grejer man ser får mig att undra vart vi är på väg...

Mest betänksam är jag för att de som sätter de lokala reglerna i sjöarna är så dåligt insatta i sportfisket, och verkar ha en fallenhet att drabbas av panik när de hör att det fångas mycket fisk på en eller annan metod. Exempelvis har vi i flera sjöar häromkring förbud mot djupriggar och paravaner, med en mycket vag motivering om att skydda befintliga stammar av ädelfisk, vars största predator är den Gädda som egentligen är målet vid fiske med riggar o paravaner i dessa sjöar. Ädelfiskarna finns ofta ytterst sparsamt och det är sällan man hör att någon fått nån. Men skyddas från överfiske måste de...

Skulle inte bli förvånad om det snart blir lokala förbud mot ekolod eller vertikalfiske eller bådadera. Jag är väldigt kluven i denna sak, känns inte riktigt rimligt att man regelbundet, på en dag, kan plocka över 25 Gösar i skaplig storlek, ofta med toppar kring 5 kg eller mer. C&R, javisst, de flesta som fiskar med dessa metoder praktiserar nog det för det mesta. Men långt ifrån alla.

Som sagt, mycket kluven i frågan och försöker undvika att hamna i "Surt sa räven" -facket, jag får fisk så jag är nöjd, det är inte det det handlar om. Mer om frihet att kunna fiska utan överdrivna regler. Man har ju hört om hur det är i en del andra länder och är det sanning i det känns det inte som det är dit man vill komma?

Nåväl. Hur gick fisket nu då? Fyra Gösar, två 55:or och två kring 30-35 plus fyra Abborrar var facit.
Alla retur :-)

En 55:a på Vectra.

Borre på jigg.

Är runt 30cm, men om man håller fram den ordentligt...

.

2 fina Långor + Lyckat riktat Kummelfiske.

Idag var det rena sommarvädret när vi slog de ljusblå! Vi var på sjön vanliga tiden, alltså runt 8,30 efter frukost i huset. Rutinerna har satt sig nu, jag går upp strax innan sju, tänder i kaminen, sätter på vattenkokaren och plockar fram frukosten. Stämmer sen upp i en ljuvlig morgonsång som får mina fiskekamrater att vakna mjukt o harmoniskt.

Sen fixar vi lite matsäck och plockar i spön o utrustning i båtarna. Vi har tillgång till husets båthus, där vi kan förvara bensin, spön o annat som vi inte vill ha i båtarna nattetid. Båtarna ligger vid en utmärkt flytbrygga och varje dag blir man lika förvånad över tidvatteskillnaden. En morgon låg Dans Linder på det torra, vi fick släpa den lite för att få den flott.

Vi började som vanligt med att fånga lite Makrill till agn. Ibland är det hur lätt som helst, ibland lite svårare.
Djupfiske på 275 meter, små Bläkäxor och Hågäl (Dan 71 cm) var det enda.

Åkte in lite grundare, en grundrygg på tvärs över en fjordarm, ca 100 meter djupt. Peter får en fin Långa som går upp i topp, 132 cm, drygt 11 kg. För att citera William Faulds: "Den är fiin, Peter".
Därefter får även jag en bättre Långa, som vanligt inte tillräckligt för att slå de andra, den var 118 cm, 9600 gr.

En fin Makrill 42 cm och en Sej på 68 var väl skapligt i alla fall. Dan fick några fina sejar denna resa, största strax över 6 kg, det brukar vara jag som är Sejkung, men det är kanske slut på det nu?

Nåväl, nu var det dags för Peter o mig att testa årets nyhet. Ankring. Vi hade laddat med ankarlina för att kunna ligga på 100-150 meter, men beslöt att börja lite försiktigt. Vi ville heller inte skicka ner nån dragg som sen skulle fastna i klipporna och sen skulle vi behöva kapa linan.

Idén var att lägga en lämplig sten i en Icakasse, haka i en karbinhake i handtagen och skicka ner. Fiffigt va?
Det var det faktiskt! Funkade kanon. Letade oss tillbaks till Platsen där solen aldrig lyser och ankrade där. Riktat fiske på de grova Kumlar vi haft kontakt med dagen innan var tanken.

Agnar upp varsitt spö och skickar ner. I o med att vi ligger still och strömmen är moderat, kan vi ha relativt lätt utrustning. 150 grams pilk, 0,20 flät och en Saltist 20. Peter körde sin speedhaspelutrustning.

Ganska omgående känner jag ett litet krafsande på betet, spötoppen böjer sig lite, mothugg och som tidigare helt tvärstopp!

Det är lätt att bli exalterad när man har medflyt, men Kummeln är numera min absoluta favoritfisk.
Nappar som en pimpelabborre och spjärnar emot som en mindre häst eller nåt. Man blir lika överaskad varje gång. Vi hamnade rätt i ett stim, vi fick fyra fina Kumlar var, ingen under 5 kg och ett par över 6 kg.

Det upphörde lika snabbt som det började och vi satt med varsitt fånigt leende på läpparna och bara njöt. Tyvärr går de inte att returnera ens från detta djup, så det blev en del rensa på kvällen. Kvotgränsen på 15 kg filé närmar sig snabbt... //Benny

Dans Blåkäxa.

Home Sweet Home

"My precioussss"

132 cm. Fin o välmatad.

118 cm, också fin kondis. På fisken, alltså!

Så här ser en Pirålsäten Makrillflapper ut.

Slaktarbild á la Deutschland. Bennys Kumlar, inte lika granna urtagna o isade i fyra timmar.

.

Grov Kummel.

Vaknar till ösregn och blåst. Vi tar det lugnt på morgonen, åker o handlar lite bröd o mjölk, det är ju så billigt här i Norge. OBS ironi!!!

Far iväg till ett ställe som ser riktigt intressant ut på sjökortet. En grundrygg på knappa 40 meter som sträcker sig ut från en lodrät bergvägg. Ligger i total skugga i princip hela dagen. Vi kommer sedemera kalla det " Stället där solen aldrig lyser". Ganska kallt och lite ruggig stämning. Pilkar med agn och några betade upphängare av större modell, typ 7/0:or. Inget napp.

Jag ställer från mig spöt i spöhållaren och tar ett spö med mindre häcklor med syftet att kanske få nån mindre Sej till agn, Makrillen börjar tryta. Klipper på Sej direkt jag når botten, pumpar uppåt, kommer kanske ett par meter sen är det stopp.

-Va fasen, fastnade jag i nåt skit på botten eller? Känner att Sejen sprattlar men lyckas inte få den uppåt.
Tar i ordentligt, får väl dra av den häcklekrok som fastnat då, tänker jag. Känner då att det faktiskt följer med lite och liksom vältrar runt.

-Nu lossnade det, säger jag och pumpar snabbt upp min lilla Sej. Det visar sig vara två Sejar i kiloklassen, varav den ena har ett bautabett rätt över!

-Fy fan, det stod alltså nåt med stor käft med mycket tänder i och höll emot mitt enträgna dragande i mer än en minut innan den gav upp och släppte Sejen! Vad i hela friden var det?
(Vid närmare eftertanke sade jag nog nåt mer i stil med  -Men va i helvete! Va fan var det för jävla monster? Fy för i helvete va stor den måste varit!)

Då säger Peter, Hupp, du har botten! Hade totalt glömt mitt andra spö som bara hängde där, nån meter över botten. Gör ett kraftigt lyft för att lossa pirken från botten. Jösses jävlar! En stenhård fisk brakar loss därnere. Korta men obevekliga rusningar och ett riktigt bråkande. Vinner knappt nån lina alls i början, men till slut ger den upp och kan relativt lätt pumpas upp mot ytan, 35 meter upp.

Jodå, det var en Kummel. Min första, 96 cm och nära 6 kg. Så jävla snygg! Heter ju Lysing på norsk, och de lyser verkligen precis när de kommit upp. Vilka fighters.

Åker sen en långtur ner till ett älvos. Tar resten av dagen och sammanfattas enklast med det beskrivande ordet värdelöst! Nog sagt om det.

Dan fick emellertid en fin Lubb, 85 cm 6200 gr, och tar en ointaglig ledning i Grönspättekampen.

Kummel 96 cm 5950 gram.

Sandskädda i standardformat, runt 35 cm.

Kort Långa.

Fikapaus. Klicka på bilden och kolla in ekolodsbilden...

Ja vi elsker detta landet.

Fisktapas! Makrill, Kungsfisk, Sandskädda, Rödspätta och Knot. Med Polskt öl till. Det var inte jätteäckligt.

Dan laddar inför morgondagen...

.

Mer Knaggrocka och Kummel. Film på slutet.

Lite grunt fiske till att börja med. Vi fick fina knaggisar, längsta till Peter, 89cm. De är lite halvluriga, de där rockorna. Vill ha betet still på botten och nappar väldigt blygt. När man lyfter sitter de klistrade mot botten. Ibland "flyger" de iväg i sidled med hjälp av sina muskulösa vingar. Kul fiskar med väldigt märkligt utseende.

Mycket taggar överallt, men inte så hemskt vassa som de ser ut. Styrker dock min tes om att alla havsfiskar antingen är slemmiga eller taggiga eller både och!

Munnen på rockorna ser skräckinjagande ut, för att inte tala om hur de låter! Raspar med tänderna som vore det grovt sandpapper. Där vill man inte få in fingrarna...

Under dagen kom så en länge oss gäckande art, Kummel. Peter fick en 96:a för ett par år sen, annars har det varit helt Kummeltorrt.

Dan fick två mellanstora vid djupt mete först, sen Peter en 91 cm 4800 gram, dessutom i doublé med en mindre Knaggrocka. Inte undra på att han hade svårt att gissa vad som var på väg upp.

En del mindre Långa, Mindre Kungsfisk etc plus småmakrill, mestadels till agn fångades.

Filmen på slutet blev helt knäpp. Hackig och utan ljud. Vet ej vad som hänt, originalet är som det ska. Får undersöka detta vid tillfälle. Teknikens under!


 

Peters första Knaggrocka för dagen.

87:a till mig.

Hade lite småpill som jag missade gång på gång. Satt på helspänn, mothugg. Nu jäklar ska du med upp. En fin trädgren på säkert ett o fem högg makrillstrimlan glupskt. Asgarv i båten!

Dans första Kummel. 

Doublékummeln. 

Peter drillar en Knaggrocka.

.

Lång Långa.

Djupfiske. Nu var det inte extremdjupt inom vettigt håll så vi nöjde oss med runt 200 meter. Testade lite djupare men där fanns mest smålånga och Pirål. Och Blåkäxa o Hågäl förstås. Väldigt små hajar i denna fjord, Käxorna var mini-mini.

Dan fick en fin Långa på dryga 11 kilo. 130 cm. En fin placering på Långalistan.

Hittade en liten fin grundtopp där vi växlade till gyltafiske. Peter o Benny fick varsin Berggylta. Även en vettig Blågylta kom upp.

Vid fiskodlingarna kan det ofta vara bra fiske och många arter, här var det dock mest kättingar eller wirar på botten, vi satte flera fina tackel innan vi gav upp. Man får fiska 100 meter från själva odlingen, men på vissa går det ankringar väldigt långt ut och då är det kört.

Dan jiggade upp en Torsk som fick bli middag. // Benny

Berggylta.

En riktig fuling.

Liten Hågäl.

Skapligt djupt i alla fall.

Norgefiske är ett hårt jobb vissa dagar.

.

Taggmakrill och fina Knaggrockor.

40 minuters gångtid från huset har vi på sjökortet funnit ett intressant område. Djup från 30 meter upp till stranden utsmetat på nån kilometer. Sandbotten blandat med lera/dy. Osar plattfisk lång väg! Dit sticker vi första riktiga fiskedagen.

Det visar sig vara lika intressant som vi hoppats. Däremot var det lite andra arter än vi trott som dominerade. Lite Torsk i mindre storlek, Makrill, Horngädda (85cm) och Sandskäddor förstås. Dan anropade på radion och ville vi skulle komma ock plåta en fin Knaggrocka. Vi var inte nödbedda. Han fick senare Taggmakrill, ny art för både Dan och Team Safari.

Vi fick Knaggrocka allihop, största låg på 82 cm om jag minns rätt. Strax under fem väger en sån. Dan fick PB på Sandskädda, 40 cm. Benny PB och list-rekord på Makrill, 44 cm 650 gr.

Dan fick även hjälp av en vild Makrill att begrava en minihäcklekrok i sitt pekfinger. Våra egen lilla slaktare Peter flängde ut den utan pardon. Jag hann inte plåta och Dan ville inte köra tillbaka kroken i fingret, ens för konstens skull, så därför får ni tänka er hur det såg ut. (Och lät).

Resans enda Sill plockades av Dan som snabbt avancerar i Grönspättekampen. //Benny

Glasvar

Så ser en Taggmakrill ut. Truten som sedemera svalde den hel såg ut som han ångrade sig på halva vägen...

Knaggrocka

Knaggrocka

Skaplig Knot

Lågvatten. Fattas 2 meter vatten!

.

Åtta arter redan första dagen.

Och det var ändå bara en halvdag. Sej, Torsk, Makrill, Lubb, Långa, Bleka Mindre Kungsfisk och Glyskolja. Bra start. Känner på lite olika ställen inom kort avstånd. Enda nackdelen med vårt boende var det vi befarat innan, det blev mycket båtåka. De attraktivaste platserna låg 20-40 minuter bort.

Dans Sej var 78 cm, 3120 gr. Peters Lubb 75 cm, 4200 gr. Peter fick även vår första åttaarmade Bläckfisk för året, dessvärre räknas inte bläckisar till fisksläktet.

Nu är vi igång, känns gött! //Benny

Tre fåntrattar glor efter Snultror vid kajen.

Peters bläcksprutare.

Utsikten från mitt sovrumsfönster. 

.

Fiske i Norge med 28 arter.

Så var Norgesafarin 2013 till ända. Nio dagars fiske i närheten av Molde i Romsdal.
Peter, Benny och Dan var det som åkte i år. Två båtar två bilar men som sagt bara tre man.

Dan fiskade ensam i sin Linder 400 och Peter och Benny i Örnvik 540:an. Det var premiär för oss i den båten i Norge och det fungerade utmärkt. Stor rejäl båt som känns säker o fin i vattnet. Tvåtakts Yamaha 20-hästaren drar emellertid bränsle som en kamel dricker vatten. Men vi använder den bara till denna typ av fiske, så vi får nog leva med det.

Kommer att räkna upp all arterna när jag stämt av med Dan, som är den som har bäst koll på sånt. För övrigt var det Dan som vann vår lilla interna tävling och därmed tog hem "Grönspättan" till Ullared. Välförtjänt seger, han hade de allra flesta fiskarna och arterna. Grattis Dan.

Jag kommer som brukligt att blogga dag för dag i efterhand med början idag, vi kom hem inatt vid 01,30 ungefär. Egna sängen var efterlängtad förstås.

Vi åkte fredagen 16 augusti och resan tar ca 16 timmar. Det är ganska bra vägar och fisket hägrar så det rullar på ganska fort.

Smålänningarna åkte via Tranås, Askersund, Laxå, Arvika, Kongsvinger, Hamar, Lillehammer och sen vänster i Dombås. Alltså inte över Dovre i år. Det är annars nåt jag alltid ser fram emot annars, kargt men vackert däruppe.

Dan kör över Göteborg, Oslo, Hamar osv...

Stopp för byte av chaffis, lite inköp av kaffet o en korv brukar vi göra i Laxå och Arvika. Varje år hitills har de vi kallar "Volvoraggarna" dragit sina repor runt Shellmacken i Arvika, så även i år. Börjar bli en tradition vid det här laget  :-)

Framåt vargtimmarna kom RedBullen fram och vid halvniotiden på morgonen var vi så framme. Skapligt väder var lovat, och det höll skapligt. Regn o blåst ett par dagar men strålande solsken och varmt för det mesta. Inte inblåsta någon dag, även om det gick skapliga vågor en dag då vi var på långtur.

//Benny

Nej, vi ska inte vara borta ett halvår.

Redo att fara iväg. Vad har vi glömt, tro? Inget viktigt får man hoppas...

Gäsp. Dags för en Red Bull. 

Ett av skälen till att vi väljer detta område, vackert som en tavla.

.

Metetackel för havsfiske.

Som vanligt släpar man ju med sig en massa grejer när man ska ut och fiska. En del nödvändigt, det mesta kånkas hem igen, helt oanvänt.

På en 100-milaresa till Norge vill man ju inte upptäcka att man inte har med sig just den pilken eller just det tacklet som ger fisk. Naturligtvis är det mesta bara skitsnack, alla får ju fisk trots att man kör med ganska olika prylar. Känns det igen? Tänkte väl det :-)

Just havsmetet delar vi i Team Safari upp i tre huvudgrupper eller vad man ska kalla det.

Lätt, Medel och Tungt. Man kunde också säga Grunt, Medel och Djupt.

Det lätta innebär fiske ner till ca 80 meter, medel mellan 80 o 200 och följaktligen tungt från 200 och neråt, säg till 350 meter. Ungefärligen alltså. Däröver kallar vi extremt djupfiske och det är i en division för sig vad gäller utrustning och yttre förhållanden.

Inom alla dessa grupper kan man sedan tackla på olika sätt för olika arter etc. Detta ger, som man snart märker en sjusärdeles massa tackel att binda, släpa med sig och inte minst försöka hålla iordning på. Ett använt tackel från det salta havsvattnet förvandlas snabbt till ett rostbo, nästan oavsett vad man gör.

Jag har sakta men säkert utvecklat mitt eget tackelsortiment med målsättningen att minimera antalet men med bibehållen flexibilitet och fiskbarhet. Varje år tror man sig ha lösningen, för att efter hemkomst inse att till nästa år blir det att göra om det mesta igen...

Och nu tror jag alltså återigen att jag har ett system som funkar! Delar man upp ett ordinärt glidbomstackel i fem delar kan man kombinera detta nästan oändligt med ganska få komponenter.

Själva bommen och sänket kan vi lämna därhän för nu, där finns i princip bara bomlängd och sänkets vikt att bolla med, det är ju simpelt.

Upphängartacklet, det som sitter ovanför bommen kan man bygga enligt samma princip som beskrivs här nedan om man använder tvinnade spridarbommar.

Kvar blir det som sitter efter glidbommen, eller för den delen en vanlig pilk till det grunda fisket. Jag kallar de kvarvarande delarna Locksläp och Kroksläp. Ett vanligt släp sittande efter bommen kallas vanligen Eftersläp, men jag har alltså delat på det i två delar.

Inget nobelpris på det, men kruxet är sammanfogningen, det får inte bli svagt, klumpigt eller trassla. Det bör även gå att applicera hyfsat snabbt. Efter många olika tester med blandat resultat, tror jag mig nu som sagt funnit lösningen. Som med alla bra idéer är det väldigt enkelt.

Man binder några locksläp med längd och lingrovlek som passar i resp grupp. Och ett par olika färger. Jag skulle tro man klarar sig med 10-12 olika. Finessen kommer nu: binder man sen korta kroktackel med några olika krokstorlekar kan man kombinera dels inom gruppen, men även över gränsen till intilliggande grupp.

Teoretiskt känns det som man kan minska tackelantalet med minst hälften, speciellt om man involverar upphängarna också. Man spar väldigt mycket svindyr krok, och även lysslang, pärlor etc.

Överst ett ensamt Locksläp. Därunder ett med apterad worm 2/0:a och två lösa kroksläp, en 4/0 och en 1:a.

Man hakar alltså Kroksläpets beteslås i Locksläpets ögla och skjuter sen fram slangen över beteslåset, men inte längre än att lekandet fortfarande kan snurra. Locksläpets andra ögla fästs i bommens lekande med en rostfri fjäderring i lämplig storlek. Lekanden placerade på rätt ställen är A&O för ett trasselfritt tackel. En tacklad räka kan genom sitt spinnande under uppvevning från ett par hundra meter fullständigt tvinna ihop ett tackel utan lekande till oigenkännlighet, man tror det knappt förrän man sett det. Och det har jag!

Personligen föredrar jag pärlor framför lysslang, slangen tenderar bli stel och tråkig i vattnet, och har ibland lättare att trassla. För att få ett tackel med lugnare uppträdande, fördelar jag ett antal glaspärlor bland plastpärlorna, syns tydligt på det gula tacklet på bilden ovan.

Upphängarbom enligt samma princip.

Exempel på metetackel med en + en krok.

.