Sen fixar vi lite matsäck och plockar i spön o utrustning i båtarna. Vi har tillgång till husets båthus, där vi kan förvara bensin, spön o annat som vi inte vill ha i båtarna nattetid. Båtarna ligger vid en utmärkt flytbrygga och varje dag blir man lika förvånad över tidvatteskillnaden. En morgon låg Dans Linder på det torra, vi fick släpa den lite för att få den flott.
Vi började som vanligt med att fånga lite Makrill till agn. Ibland är det hur lätt som helst, ibland lite svårare.
Djupfiske på 275 meter, små Bläkäxor och Hågäl (Dan 71 cm) var det enda.
Åkte in lite grundare, en grundrygg på tvärs över en fjordarm, ca 100 meter djupt. Peter får en fin Långa som går upp i topp, 132 cm, drygt 11 kg. För att citera William Faulds: "Den är fiin, Peter".
Därefter får även jag en bättre Långa, som vanligt inte tillräckligt för att slå de andra, den var 118 cm, 9600 gr.
En fin Makrill 42 cm och en Sej på 68 var väl skapligt i alla fall. Dan fick några fina sejar denna resa, största strax över 6 kg, det brukar vara jag som är Sejkung, men det är kanske slut på det nu?
Nåväl, nu var det dags för Peter o mig att testa årets nyhet. Ankring. Vi hade laddat med ankarlina för att kunna ligga på 100-150 meter, men beslöt att börja lite försiktigt. Vi ville heller inte skicka ner nån dragg som sen skulle fastna i klipporna och sen skulle vi behöva kapa linan.
Idén var att lägga en lämplig sten i en Icakasse, haka i en karbinhake i handtagen och skicka ner. Fiffigt va?
Det var det faktiskt! Funkade kanon. Letade oss tillbaks till Platsen där solen aldrig lyser och ankrade där. Riktat fiske på de grova Kumlar vi haft kontakt med dagen innan var tanken.
Agnar upp varsitt spö och skickar ner. I o med att vi ligger still och strömmen är moderat, kan vi ha relativt lätt utrustning. 150 grams pilk, 0,20 flät och en Saltist 20. Peter körde sin speedhaspelutrustning.
Ganska omgående känner jag ett litet krafsande på betet, spötoppen böjer sig lite, mothugg och som tidigare helt tvärstopp!
Det är lätt att bli exalterad när man har medflyt, men Kummeln är numera min absoluta favoritfisk.
Nappar som en pimpelabborre och spjärnar emot som en mindre häst eller nåt. Man blir lika överaskad varje gång. Vi hamnade rätt i ett stim, vi fick fyra fina Kumlar var, ingen under 5 kg och ett par över 6 kg.
Det upphörde lika snabbt som det började och vi satt med varsitt fånigt leende på läpparna och bara njöt. Tyvärr går de inte att returnera ens från detta djup, så det blev en del rensa på kvällen. Kvotgränsen på 15 kg filé närmar sig snabbt... //Benny
Dans Blåkäxa. |
Home Sweet Home |
"My precioussss" |
132 cm. Fin o välmatad. |
118 cm, också fin kondis. På fisken, alltså! |
Så här ser en Pirålsäten Makrillflapper ut. |
Slaktarbild á la Deutschland. Bennys Kumlar, inte lika granna urtagna o isade i fyra timmar. |
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar