Jag är ingen jerkare, men...

Än kanske det inte är försent? För några år sedan gjorde jag ett antal jerkwobblers som enligt eget tycke rörde sig bra i vattnet. Målningen är min svaga sida, fick bli väldigt enkelt mönster. Sätter själv ingen större tilltro till gäddans estetiska öga, vill de så hugger de oavsett en prick här eller ett streck där.

Förvisso har vi alla våra favoritnyanser, så även jag. Till Gädda o i viss mån Abborre o Gös, föredrar jag gula o gröna färger. Vissa färger skyr jag däremot som pesten, icke förty andra gillar dem, svart, orange och vitt är sådana färger som icke finnes i stort antal i mina beteslådor.

Nåväl, i min "snickebo" har i några år nu hängt åtta-tio färdigviktade och plastade jerkbeten alldeles nakna, dvs omålade. Hade väl tänkt skaffa en airbrush och träna på att måla men det har som så många andra projekt runnit ut i sanden.

En däremot som i mitt tycke behärskar det där med läcker färgsättning är Henrik Dala från Upplands Väsby. Han erbjöd sig i ett svagt ögonblick att lacka ett par av dem åt mig, ett erbjudande ej att missa.

Så, idag anlände ett paket, och si, två oemotståndliga gäddmördare låg däri. Jag har redan nappat på dem så nu är det bara gäddorna kvar. Tack Henke, vi får väl se om jag näns fiska med dem, de kan ju bli repiga, gubevars!

//Benny

Karameller.

.