Hittade Abborrarna på ca 14 meters djup. De första jag fick var "norsisar" och de tog ända upp till tre meter över botten. Det här är bland det roligare man kan syssla med vad gäller isfiske tycker jag. Maken till direktkänsla är svårfunnet.
Balanspirk, ganska kraftigt pimpelspö och flätlina. Huggen av jagande norsabborre är hårda och skoningslösa. Nackdelen med flätlinan är dock tre, trasselbenägen, fryser och eftersom man handdrar upp fisken skakar de sig loss ganska ofta.
Men som med det mesta finns det botemedel man kan testa. Tjock lina trasslar mindre än tunn. Jag använder 0,18 flät på de större spöna. Frysningen kan delvis avhjälpas med att smörja linan med nåt fett. Jag använder Idominsalva. Lägger hela spöt på elementet ett dygn eller två, drar sen ut trettio meter lina runt i huset, tar en klick salva i handen och greppar linan nån meter från toppöglan, sen får hustrun veva in...
Första turen klibbar det lite beroende på hur frikostig med salva man varit, men sedan håller impregneringen minst 6-8 turer...
Problemet med fisk som kliver av på vägen upp är förstås värre att komma till rätta med. Ett sätt är att använda ett kort hasplespö med rulle, sk Rödingspö.
Annars kan man skarva i en tafs av 0,20-0,25 nylon de sista metrarna, det är den metod jag använder. Två meter är egentligen i kortaste laget, jag ska prova med fem meter nästa gång är det tänkt.
Är de riktigt på hugget sitter oftast kroken ändå, speciellt balansare brukar sitta som bara den. Tragiskt nog blev jag rundfiskad av Peter idag. Fram till fikat låg vi skapligt lika, jag hade de största, Peter flest.
Efter det olycksaliga kaffet fick jag inte en enda firre, medans Peter fortsatte dra fisk utan avbrott.
Som om inte det var illa nog tog han också dagens två största. Snyft... Totalt blev det 5500 gr fördelat på 43 st till Peter (130 gr/st) och 1800 gr till Benny, fördelat på 12 fiskar (150 gr/st). Mitt enda försvar är att jag som vanligt envisades med balansare, vilket återspeglar sig i medelvikten.
I ärlighetens namn körde jag dock sista halvtimmen med vertikal och öga liksom Peter, men utan ett napp en gång...
Dagens melodi för Peter var en Bergman med tre-länk och en krok i färg "Lilla Gubben" med ett abborröga på. Jag körde som nämnts med hemmagjord balans, ca 60 mm lång i blå/silver.
Fick även en på en Lindy Darter, en sk vertikalwobbler som ser oerhört smaskig ut på You Tube, så även i verkligheten när man rastar den strax under hålet. Har haft dubier ang krokningsegenskaperna då det är en liten knubbig sak. Fått en hel del hugg på den men de fastnar sällan, vilket styrker den teorin.
Inte mycket till bilder idag, men det var så jävvla kallt om fingrarna!
 |
| En av Peters två 600-grammare. 37 cm. |
 |
| Bennys stekisar. Största en fyrahektos. |
.
Inlägg
Ja ja skyll på dom du....
SvaraRadera