Inte sälja skinnet förrän björnen är skjuten!

Det är en gammal bra devis som jag inte höll mig till idag. Slutade en timme tidigare idag, stack hem o hämtade båt, betesfisk och mask. Spöna var riggade och klara.

-Ring till grannen o fråga om han vill ha några Abborrar, sade jag till frun när jag åkte.
-Om du inte får några då?
-Pah! Det är nog ingen risk, svarade jag med senaste lördagens fina abborrfiske färskt i minne.

Jodu, är man korkad får man stå sitt kast. Kom till sjön, den ligger som en spegel och värmen är tryckande.
Definitivt åska i luften, hoppas inte det brakar löst när jag är mitt ute på sjön bara. Stack till ett av de bra ställena, ett grund, fem meter under ytan. Där brukar alltid Abborren jaga på sommaren.

Inte ett pet! Flyttade till nästa ställe och lyckades efter mycken lock o pock lura upp två Abborrar i mindre format. Hade inte räckt till grannens katt ens. Om han nu hade haft nån...

Ytan låg alldeles blank som en spegel, inte ett vak, inte en slända, inga fåglar syntes, till o med måsarna höll till på land. Ekolodet helt tomt. Spöklik stämning, snacka om dödens väntrum...

Efter två timmars fruktlöst metande, pimplande och jiggande fann jag mig till sist i detta nesliga nederlag och slokörad for jag hem och begick harakiri genom att i en gigantisk knottsvärm rigga två mullvadsfällor.

Blodfattig som ett sämskinn tröstar jag mig nu med den stundande resan till Olssons fiske i Tibro. Där kommer jag att köpa mig lycklig igen. Eller hur! //Benny

Dött nu.

Snart dött!

.