Team Safari Blogg: Norgesafari 2012 Fredag 24 augusti

Nu har vi testat det mesta och är lite rådvilla. Vad ska vi fiska idag? Peter o Benny åker till ett sund där vi fått fina Sandisar i år, och tidigare år tex en jävlastor Fenknot. Hoppet finns om en sån...

Dan o Christer åker till ett uppstickande grund som kallas U-båten pga sin sihluett vid ebb. De kör mediumdjupt och får bla en skaplig Sej och några fina Koljor. Christer den största på hela 62 cm. Dan 58 cm.

När vi kommer till sundet börjar det med ett fint napp för mig som visar sig vara en stor Sandis som släpper vid lyftet över relingen. Synd, den var stor. Därefter ligger håven på sin plats. Uppfälld.

Jag tar nytt rekord på sandskädda igen, denna gång 41 cm + en "liten" på 39...
Några Knotar och en fin Blågylta (32cm) senare upphör fisket och vi åker ut till de andra vid U-båten.

Benny tar PB på Kolja, 54 cm, i övrigt kass. Efter att ha testat lite olika ställen med alltför stark drift hittar vi så en plats utanför fyren där det kokar av Makrill. Vi tänkte meta utmed branten här och släpper ner våra beten. Peter har ett napp och sen tomt.
-Fan, måste veva upp o kolla agnet. Djupet är 130 meter och när han kommit en bit upp kliver det på nåt stort o tungt. Peter pumpar ett tiotal meter innan det släpper.

-JÄVLAAR!!! Den var fin...

Jag tittar på ekolodet och ser enorma ekon på 80 meter. -Nu ska jag göra nåt jag får ångra, säger jag och släpper ner en 130 gr pilk på ett 9 fots haspelspö. Anledningen till uttalandet är att vi har en oskriven regel att "aldrig" fiska med mer än ett spö var åt gången. Det är som att skicka efter ett generaltrassel med posten.

Pilker rusar till botten och jag börjar pilkjigga mig uppåt ganska snabbt. I höjd med ekona blir det tvärnit! Sedan vänder det och jag upplever den längsta rusning jag varit med om. Svårt att bedöma hur mycket lina den tog men rullen rymmer 270 meter 0,20 och den tömdes till nåt mindre än hälften...

Det var ingen expressfart men snabbt och obevekligt, slirbromsen var i vanlig ordning hårt dragen, men det hjälpte föga, linan försvann ändå. Hade fisken släppt då hade jag gissat på Hälle trots att jag aldrig fått nån sån, den var sånt "vridmoment" i fisken så jag trodde inte det kunde vara Sej.

Nåväl, Peter fick först veva upp sitt mete och sen mitt i en väldig fart. In med drivankaret och fram med huggisen. Jag pumpar och sliter åt mitt håll och fisken åt sitt. Min kinesiska 140-kronors haspel sviktar betänkligt i veven. Jag ser för mitt inre hur jag står där med bautafirren på kroken, utan vev på rullen...

(Nä, det skulle inte alls vara roligt, så torka bort flinet och läs vidare.)

-Nä fy fan Peter, det här kan gå hur som helst. Sent om sider börjar han ge sig och jag vinner lina åt mitt håll. Nu är det bara en fråga om hårt arbete. Till slut skymtar vi en vit bamsing där nere och upp kommer en riktigt fet Sej. Vi snackar Biggest Loser här, den visar sig vara 85 cm kort men väger hela 7400 gram. Jag kan bara konstatera att detta är en av de bättre fighter jag haft i mitt fiskarliv.

Lätta grejer och en svinstark fisk från stillastående båt. Wunderbaum, som tysken säger. Får tacka en något besviken Peter för ypperlig assistans. Den uppvevningen av mitt mete gick inte av för hackor. Var väl en salig tur att det inte klippte på en Sej till på det spöt...

Peter får upp en stackars Lubb som simmar omkring med en bit fisknät runt halsen. Fy fåglarna!

Avslutar i sundet där Peter får en Vitling på bastanta 23 cm och en fin Sandis på 40. Jag känner hur han knaprar på mina poäng i tävlingen, men denna dag struntar jag i allt vad tävling heter, jag har ju haft en fiskeupplevelse som räcker i flera dar!